Livet. Det blir nog aldrig som man tänkt sig, inte som jag tänkt mig. Man brukar ju säga att man kommer att såra människor man tycker om. Jag trodde bara inte att det skulle vara så snart. Så snart och så svårt.
Livet. Det är så jävla äckligt. Jag vill vara alla till lags. Jag vill inte såra någon, vill inte göra någon arg, vill inte få människor att må dåligt. Men det blir så, trots att jag inte vill.
Livet. Det är det vi gör nu. Livet är att leva. Livet är att skratta, att äta glass, att sitta på en brygga en sommarkväll.
Livet. Det är det vi gör nu. Livet är att leva. Livet är att gråta. Bli sårad, såra andra och känna sig sviken av världen.
Livet. Livet är det finaste som finns. Livet är som den svenska sommaren. Helt jäkla oberäknelig. Det blir som det blir. Livet är tiden, varenda sekund. Och tiden läker alla sår.
Livet. Livet är känslor, luft, ord, sommarkvällar, stuvade makaroner, Gotland, en kudde, kärlek och hat.
Livet är det bästa och det värsta jag vet. Och jag är ledsen för alla jag sårat och kommer att såra. Jag är ledsen. Jag försöker så gott det går.
Livet är nu.
"Kan vi bara carpe världen och livet någon dag"
Ja.
