Från två till en, till två igen

Jag skrev detta någon gång under förra sommaren, sommaren -17. Men jag hittade den först nu och kände att det beskrev så bra hur jag kände, så jag lägger upp den nu ändå. 


Från två till en, till två igen


Lägenhet efter lägenhet.
Bud efter bud och funderingar kring soffa och säng. Kan vi ha helvita väggar?
Är det fult med grå matta till grå soffa, en vit matta skulle bli skitig direkt.
Vilket soffbord ska vi ha? Tv i sovrummet, behövs det?

Skrivbord till mina studier, skrivbord till dina datorprylar.
Delat skrivbord?

Borlänge, Säter, Hedemora? Kan man pendla Avesta-Falun?
Borlänge kanske, vi ska ju ändå bo här ett tag.

Ett tag, tills jag pluggat klart, tills du fått fast anställning.
Innan vi flyttade någonstans där man kan få barn. Är Emma ett fint namn? För vanligt kanske.

Ska vi göra slut? Ska vi ta en paus?
Jag grät inte. Sen grät du, då grät jag.

Det kändes rätt.
Vi kan ju vara vänner. Vi förösker igen.

Hej, vill du gå på dejt.
-Ja det kan vi väl.

Det blev ingen dejt. Vi blev inga vänner.

Jag har en ny, du har en ny.

Lånelöftet har gått ut nu för längesen. I lägenheterna där vi planerade vårt liv bor någon annan.

Vi skulle köpt den jävla lägenheten, sa du mellan tårarna.
Nej, eller jo. Jag vet inte.
Jag vet att jag saknar dig ibland, men oftast inte.
Hur skulle jag inte kunna sakna dig? Du var allt. Du var mitt allt och jag hade aldrig tidigare haft allt.
Inte så som vi.

Men jag tror att jag har det nu. Det var inte tänkt. Jag ville prova igen. Tror jag.
Jag vet fortfarande inte.

Jag vill inte ha dig tillbaka, det ville jag aldrig, eller?
Men jag ville försöka, det ville inte du, aldrig.
Jag offrade så mycket för det förhållande vi hade, och du bara lutade dig tillbaka.
Lutade dig tillbaka när jag  valde bort allt för att vara med dig.

Du offrade inget, jag offrade allt för två jävla år.

Det skulle ju för alltid vara vi, så inget annat var värt.

Nu har jag någon som vill ha mig mer än vad jag vill ha mig själv. Aldrig har jag blivit älskad såhär.
Aldrig har jag känt mig så uppskattad.
Hans tårar är inte för att det är slut. Hans tårar är för att det är början. För att jag är hans.
Hans tårar är av glädje.

Och din present kan du hämta när du vill. Den står kvar i min bil tills du vill ha den.

Vi kunde ju trots allt vara vänner, eller?

Sa13f

Under tre år var vi en klass. Vi var inte alls den finaste klassen på skolan.

Vi var inte den roligaste, snyggaste eller stökigaste klassen. 

Tänk en tråkig sam-klass. 

Fast aningen bättre. 

Vi var inte klassen med den bästa sammanhållningen och vi var inte klassen med dom fetaste festerna. 

Vi var klassen som var prydligt uppdelad. Uppdelad på ett behagligt, överenskommet och fabulöst vis. Ingen var ensam och uppdelningen sågs aldrig som negativ. Det var en trygghet som fanns trots att klassen som helhet alltid fanns där den med. 

Och jistus vilka härliga människor som jag tillbringat hela tre år med. Det har varit så värt. 

Under min gymnasietid har jag gråtit så så mycket. För allt. 

När jag varit glad, arg, ledsen, överlycklig,
när jag trott vi skulle ha oförberett prov, när kycklingen varit slut och när annars det absolut inte passade sig att gråta. 

Mina år på gymnasiet känns som hela livet inbakat i tre år. 

Jag har fått vänner för livet, förlorat vänner, gråtit mig till sömns, blivit berusad, blivit hjärtekrossad, krossat hjärtan, blivit helt galet kär och varit i extas.

Hade jag fått göra om någonting så hade vi haft klassfest ögona bums, första veckan i ettan. Det var nog det vi var bäst på, att festa ihop. Synd att vi insåg det en knapp månad innan studenten.

Men det har varit kul, helt klart. Så tack klassen, Tusen tack för allt och lycka till allihopa.

Så återigen, tack för dessa år och jag önskar er all lycka i livet.

Ord tar aldrig slut, inte förrän du som mest behöver dem

Mangorullar

Hejhej!

Tänkte tipsa om en lite rolig grej som jag har "bakat".

Mangorullar. Det är helt enkelt torkad mango, ingenting annat. 

Ugn: 50 grader Tid: Förberedelser, ca 10min. Bakingstid, ca 6-8h

Jag använder:

2 mangos.

En matberedare.

Plåt och bakplåtspapper.

och en ugn. 

Du mixar helt enkelt mango till en puré. Sprid ut det tunt på ett bakplåtspapper. Skjutsa in det mitt i ugnen och vänta. Vänta och vänta och vänta lite till i cirka 6-8 timmar. 

Detta för att man genom att ha den i ugnen på så pass låg värme, så länge, så torkar du helt enkelt ut frukten. 

För att veta om den är klar kan du känna med fingret lite lätt på. Är den fortfarande blöt/kladdig så låter du den stå inne en stund till. 

När mangon är helt torkad tar du ut den ur ugnen, klipper den i remsor och rullar ihop. Färdigt!